Självutvärdering på mikronivå (Mirjam Särs)

Självutvärdering har varit ett ledord inom pedagogiken redan länge. Studenterna ska lära sig ta ansvar för sin egen inlärning, ställa upp egna mål och jobba målmedvetet för att nå dem. Mina egna barn, som går i lågstadiet, är redan vana vid det, och fyller i minisjälvutvärderingar efter varje kapitel i sina läroböcker som en självklar sak. För mig har det inte varit lika självklart. Visserligen har jag brukat inleda och avsluta mina kurser med en självutvärderingsblankett, men det hjälper inte nödvändigtvis studenterna att reflektera över sitt lärande under kursens gång. Man får förstås hoppas att de flesta reflekterar på egen hand över sin inlärningsprocess, men det är inte säkert. Och läraren och kontexten kunde ju gärna underlätta och uppmuntra till det. Därför ville jag prova på att ta självutvärderingen till en mikronivå och bestämde mig för att prova exit tickets.

Exit tickets är korta utvärderingar i slutet av lektionen, innan man går ut ur klassrummet eller lämnar den virtuella lektionen. Man utvärderar helst både sig själv och själva lektionen, och det kan ske på en mängd olika sätt: öppna frågor, flervalsfrågor, skalor, bilder … Poängen är att det ska vara kort och – helst – att det ska utvecklas till en vana som hjälper till att skärpa fokus och koncentration under lektionen. Den studerande som vet att hen måste redovisa för sin insats och vad hen lärt sig, studerar på ett annat sätt än den som inte förväntar sig något sådant.

Exit tickets är också värdefull feedback till läraren: Vad fungerade bra i dag, och vad fungerade mindre bra? Vad upplever mina studerande att de kan efter dagens lektion, och vad tycker de att de ännu inte har koll på?

Jag hade inte möjlighet att prova konceptet så att det utvecklades till en vana, utan det blev bara en engångsgrej på två olika kurser: Ruotsia kauppatieteilijöille och Swedish Online. I mina exit tickets använde jag öppna frågor som jag skrev i Jamboard och delade som länk till studenterna. Frågorna hade egna sidor på Jamboard och studenterna kunde själva hoppa fram och tillbaka mellan dem och skriva svar på frågorna. Jamboard fungerade utmärkt för det här ändamålet, och kan också användas med bilder, skalor eller andra typer av exit tickets. Frågorna jag ställde var de här: Vad lärde du dig i dag? Vad behöver du ännu öva på?

Konklusionen jag kunde dra var att exit tickets krävde mer tid än jag hoppats. De fem minuter, som jag sparat i slutet av lektionen, räckte inte för att klicka fram Jamboard och svara på två öppna frågor. Men sannolikt går det snabbare om förfarandet blir en vana, om Jamboard är bekant för studenterna eller om exit tickets består av snabbare frågor, såsom bilder eller en flervalsfråga. Och fem minuter är ju inte lång tid i alla fall.

Det fanns inget överraskande i innehållet i studenternas svar, men åtminstone ekonomernas hade jag nytta av när jag planerade följande lektion. Då hade vi nämligen repetition av hela kursen, eftersom det var sista lektionen före tentamen.

Jag önskar att jag kunde köra in konceptet ”på riktigt” någon gång, och se hur och om det påverkar studietekniken och -prestationerna. Och om det påverkar mig själv – hur jag gör lektionsplanering, hur jag förhåller mig till lärandemålen och hur jag ser på mina studenters framsteg? Den personliga utvecklingen är väl, eller bör åtminstone vara, ett av de främsta målen. Och här finns ett sätt som med mycket enkla medel kan kasta ljus över det.

Mirjam Särs